
Det var nog inte bättre förr..
Vi hittar inte mycket material i våra skolböcker
om denna period som inte var för så länge sedan.
Idag, i mobil och datatidsåldern, har därför många av våra yngre föga kunskap
om att det fanns
en period i den svenska historian där många inte hade mat för dagen. Och det är
inte många år sedan.
Ingen Mc Donalds, och tro det eller ej, inte heller fiskpinnar (X). Istället
fanns det ibland bland de
fattigaste smörgåsar som de la stelnat stekflott på istället för den goda osten
eller skinkan.
Smör var det inte många som hade råd till och märkesjeans och freestylen var
inte ens uppfunna.
Här är vi och besöker Hanemålaskolan
i Nybro under en lektion med vårt mobila
museum. Även Hönsalotta och Snacke-Per
fanns med under besöket. Här har skolan
verkligen lagt luffarna på schemat med
hyttsill på hemkunskapen och trådtjack
under någon slöjdlektion. Mycket lovvärt.
Istället tvangs de allra fattigaste att finna sin
överlevnad genom att vandra runt bland stugor
och torp runt hela landet och försöka tigga till sig näring. Renligheten var
inte den bästa
varför de flesta var bärare av både loppor och löss och då var det inte på många
platser de
kunde ligga i en varm och skön säng och sova, utan hänvisades till fodergångarna
sidan om
grisen eller kon på någon bondgård eller i någon hölada för att få nattro några
timmar.
Det fanns även en lag ( 1885-1981 ) som gällde lösdriveri och samtidigt
en lag som
handlade om angiveri. Med stöd av dem angavs luffarna vilket fick till följd att
de kunde
gripas och föras till arbetsläger, eftersom det var förbjudet att tigga.
Det är om dessa människor och deras liv vi berättar.
Både muntligt, med texter, bilder och med film.
(X) Den första svenska fiskpinnen lanserades av Findus 1956 året innan de
sociala
reformerna infördes, och McDonalds första restaurang i landet startades 1973