MÅLERÅS
Luffarmuseet i Målerås bara växer och växer.
Ständigt utökas samlingen med nya, intressanta fakta om luffarna i
Glasriket, bilder, inspelningar och annat material lämnas in, tavlor av
välkände Herman HA Andersson köps in och nu senast gör man en helt ny
satsning- den här gången på glaset.
Luffarmuseet i Målerås kan verkligen leva upp för sig när de säger att de är
Sveriges största luffarmuseum. Här finns nu mängder av information om
luffarna och deras hårda liv i fattigdomens Sverige under 1800-talets slut
och 1900-talets första mitt. Bland annat har museet i sina ägo över tre
timmars originalinspelad film där Erik ”Öland” Andersson, Tore Bremer och
Kosta-Lasse berättar om sina liv och visar när de tillverkar ståltrådstjack,
så kallad luffarkonst.
– Det är ett stort intresse för luffarslöjd idag, och många studieförbund
erbjuder idag luffarslöjd i sitt kursutbud. Vi har fullt upp med studiebesök
från olika studieförbund som väljer att avsluta sin kurs med ett besök hos
oss, berättar Göran Johansson, ciceron på museet.
På nedervåningen har han sammanställt ett helt rum med enbart luffartjack.
På väggarna hänger grytor, äggkokare, skålar, fat, korgar, underlägg- eller
pannfot som det heter på ”luffarspråk”. Allt är tillverkat i ståltråd, och
det är skickliga hantverk att skåda.
”VI BLIR NOG ALDRIG KLARA”
Intill rummet med all luffarkonst hittar vi årets stora nyhet på museet:
”Glas Tegel och Luffarskålar”. På väggen har Göran Johansson målat upp hela
Småland, och på kartan har han påbörjat ett evighetprojekt.
– Tanken är att vi ska pricka in alla glasbruk och tegelbruk som funnits
eller finns i Småland. Till varje bruk ska vi sätta dit ett föremål som
kommer därifrån. Det är ett tidsödande arbete som aldrig tar slut, säger
Göran Johansson.
Ändå har de redan nu samlat in en hel del, mestadels glaspjäser, från olika
bruk. Men det finns många tomma platser kvar att fylla. För att inte tala om
att hitta alla gamla bruk. För det är inte något man bara kan googla fram.
– Det är kanonroligt att samla in material och leta föremål, även om det är
mycket letande i hembygdskrönikor och gamla böcker. Jag tror aldrig vi
kommer bli helt färdiga med arbetet att hitta saker från varje plats.
VISAR VAR LUFFARNA HÖLL TILL
Att rummet, som han kallar ”kart- & glas- & luffarkåksrummet” ställts
iordning är för att besökarna se få en bättre översyn på de områden som
luffarna höll till i. ”Det vandrande folket” höll sig ofta i närheten av
glasbruk och tegelbruk. Här sökte de skydd från vinterns kyla, en säng att
sova i, lite mat och tillfälliga jobb. Ibland gick det vägen, ibland inte.
Då var det bara att förhoppningsfull vandra vidare till nästa ort. Och
kanske fann de bättre lycka på nästa ställe.
– Detta är en mindre utställning som i första hand ska visa var alla
luffarna höll till då de var i Småland. Vilka vägar de drog fram på och
vilka orter de besökte. Sedan att vi visar glasalster är dels för att det är
så otroligt vackert och dels för att en del luffare sålde glas då de
vandrade runt. Axel Herman Karlsson, Flygsfors, sålde till exempel vanliga
dricksglas som han fick tag på på Björkå Glasbruk.
Sju öre styck sålde han dem för. Långe Målaren fick tag i spegelglas i
Fröseke och det sålde han ibland. Men det var många som fick eller ”hittade”
lite glas som de kunde omvandla till lite mat eller mot en övernattning.
LINA WATANEN
